|
Starkt ljussatta nakna kroppar virvlar förbi i klarblått vatten. Ett ben sprattlar till. En ensam man svävar förbi i ostört lugn. Kroppar möts i våldsamma brottningskamper och lämnar efter sig en svärm av ljusa bubblor.
På Baltic Art Center är det idag öppning av video- och ljudinstallationen "All Under" av Gunilla Leander och Edvard Graham Lewis. Konstnärerna har jobbat ihop i tre år med olika projekt som ställts ut både i Sverige och internationellt. Med "All Under" har de två skapat något som närmast liknar en undervattensdans.
**
Men för videokonstnären Gunilla Leander handlar det mer om fysik än något annat. Simmarna instruerades att under inspelningen förhålla sig till varandra som fysiska kroppar, som attraherar och repellerar varandra.
**
- Jag läste mycket om partikelfysik, som jag sedan överförde på den mänskliga kroppen, säger Gunilla Leander. Kropparna frångår att vara människor och blir till fysikaliska element. Jag gav till och med de medverkande partikelnummer!
För att understryka det fick även simmarna instruktioner om att inte visa känslor - varken glädje, ilska eller upprördhet. Avsaknaden av mimik och de till sammanblandning lika kropparna gör att människorna på duken blir anonyma. Man tappar känslan för den enskilda personen och nakenheten känns inte längre privat.
Med "All Under" har konstnärerna strävat efter att skapa ett skeende utan både början och slut. Filmen och ljudet spelas upp på olika sätt varje gång, och det är omöjligt att säga när den ena scenen avlöser den andra.
**
Dansen under ytan sträcker sig in i oändligheten.
- Men egentligen spelar det ingen roll vad jag har för intention med verket, säger Gunilla Leander. Det publiken upplever är antagligen ändå något helt annat.
**
Gunilla Leander letade länge efter folk som kunde medverka i videon. Till slut rekryterade hon sina nakna simmare ur ett undervattensrugbylag.
- Jag behövde fysiska kroppar som kunde röra sig under vatten, säger hon. Undervattensrugbyspelarna kunde tryckutjämna på ett sätt som ingen annan klarade. Men så är ju de verkligen i sitt rätta element.
Metta FlensburgTextBengt ZettergrenFoto
| 
