PRIMATES SOCIETY (Primaters samhälle)
Kalmar konstmuseum, sept 1997
av GUNILLA LEANDER
Om man sätter fokus på människan i nutidsperspektiv blir man förundrad hur många aggressiva inslag det finns i vår vardag. Är vi nutidsmänniskor i samklang med teknologi och klarhet? eller fortfarande "vildar".....?
Om en främmande planets invånare zoomade in jorden skulle den troligen bli än mer förundrad. Se en myrstack med ständiga krig. Hur kan denna aggressiva ras överleva?
Ändå är just aggressiviteten hos människan dess förutsättning för överlevnad - eller har iallafall varit - en artbevarande funktion.
Vi har svårt i dagens teknologiska samhälle att se att vi människor är resultatet av en biologisk utvecklingsprocess, att vårt handlande är underkastat lagar om ett naturligt orsakssammanhang och att vi drivs av samma instinkter som våra primitiva förfäder. fritt Lorentz
Gunilla Leander
- Impulsen till detta projekt var en diskussion med en vän om människan är ond av naturen. Min vän hävdade att så var fallet. Jag hävdade motsatsen. Att människan styrs av behov av självbevarelse och självförverkligande, och att detta är en instinktsrelaterad drivkraft. Vi slåss när jaget hotas.
Diskussionen utmynnade i denna utställning Primates Society. En utställning som började med ett gräl från ett öppet fönster och slutade med en spegel där besökarna konfronterades med sig själva.
Utställningen var helt uppbyggd kring ljud. Den visuella biten var minimal.
En helt ordinär bostadskällare i ett vanligt bostadshus byggdes upp i källaren på museet. Förrådsutrymmen, kvarglömda tillhörigheter, cyklar etc. I en del av källaren höll ljuset på att "slockna", vilket skapade en mörk labyrint. En stor spegel avslutade labyrinten och gav intryck att någon kom emot en.
Tre dolda högtalare bakom luftintag visade på livet i "lägenheterna" ovanför. Människor bråkade, diskuterade, skvallrade, levde sina liv. Besökarna blev tjuvlyssnare till händelser de normalt endast erfar från sina egna liv. Det som normalt sker bakom stängda dörrar.
Vernissagekortet var ett beslutsformulär (skrämde många). De grälande parets röster som mötte besökarna vid ingången till museet var realistiskt och genant (grälade några ur personalen..?). Utställningen talade till vårt omedvetna och inte till det intellekt vi så högt värderar.
"Under de två hjärnhalvorna och ovanpå förlängda märgen ligger reptilhjärnan och den gamla däggdjurshjärnan som innehåller de grundläggande överlevnadsprogrammen när det gäller att fly från sina fiender, hunger, törst, fortplantning och omvårdnad av avkomman.
Dessa delar av människohjärnan utvecklades för mellan 100 - 300 miljoner år sedan
Idag är hjärnbarken, den nyaste och viktigaste regionen i människans hjärna, vecklad runt de äldre och primitivare regionerna. Dessa äldre regioner har emellertid inte helt övermannats. De är kvar undertill, inte längre med något oomstritt kommando över kroppen, men likväl aktiva.
Dessa primitiva delar i människohjärnan fortsätter att verka enligt stereotypa och icke-tänkande program som går tillbaka till däggdjuren på marken och ännu längre tillbaka till reptilerna som födde däggdjurens familj.
Experiment har visat att mycket i den mänskliga beteendereportoaren har sitt ursprung i djupt liggande regioner i hjärnan, som en gång i tiden dirigerade våra förfäders liv ". JASTROW
